det känns ganska konstigt, men endå ganska väntat. Jag har nog vetat att en stund som denna skulle komma, men nu så vill jag inte. jag vill inte välja, jag vill göra dåde och, men med all press så känns de som om jag tvingas, eftersom att man snart inte längre kan delta om man inte "alltind tänker, lever och andas" för detta. Allting blir för mycket, f är liksom inte allt för mig, skolan, vännerna och d betyder lika mycket om ja inte mer.
snart blir de säkert ett val, och jag vet vad jag kommer att välja. Den saken som gör mig glad, och inte pressad. de känns tungt, och jag hoppas att jag slipper välja, vill inte mista all den vänskapen man får på köpet, men som någon sa, vi är inte här för att träffa vänner, synd att enligt mig så måste vännskapen finnas, om man ska kunna vara ett lag.
valet är mitt, och om valet måste göras, så blir det ett val som kommer att förändra alla mina dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar